Hela Finlands biobank

Varför behövs en biobank?

Vem får tillgång till proverna?

Hur garanteras integritetsskyddet?

På vem tas prover?

Hur tas och hanteras proverna?

Hur informeras provgivarna?

Kan man senare förbjuda användningen av provet?



Varför behövs en biobank?

I den hematologiska biobanken samlas blod- och benmärgsprover på patienter med blodsjukdomar. Proverna behövs för forskning som syftar till att utveckla nya metoder att förebygga, diagnostisera, behandla och uppfölja svåra blodsjukdomar, särskilt leukemi. Prover behövs för både grundläggande cancerforskning och kliniska läkemedelsprövningar.

För tillfället behandlas leukemipatienter främst med cytostatika i hög dos och med stamcellstransplantation. Behandlingarna är tunga för patienterna och det är svårt att rikta dem individuellt och effektivt. Det finns ett stort behov av att utveckla nya behandlingar, eftersom de nuvarande behandlingarna inte har effekt hos alla patienter och vissa patienter inte tål dem.

Kliniska läkemedelsprövningar syftar till att utveckla mera målinriktade, säkrare och effektivare behandlingar än dem som finns idag. Ett mål är t.ex. behandlingar som riktar sig mot elakartade stamceller och anpassas individuellt enligt gen- eller proteinavvikelser.

Vem får tillgång till proverna?

Prover upplåts endast för medicinsk forskning som motsvarar biobankens forskningsområde. Villkor för upplåtelse av prover är en skriftlig ansökan och en begäran om upplåtelse. Dessa ska lämnas in tillsammans med prövningsplanen, en utredning om hanteringen av proverna och uppgifterna samt uppgifter som behövs för bedömning av förutsättningarna för upplåtelse.

Dessutom bedöms mottagarens professionella och vetenskapliga behörighet före upplåtelsen. Prover och uppgifter upplåts för forskning endast i kodad form utan att äventyra provgivarens integritetsskydd. Information om forskningsprojekt där prover använts publiceras på biobankens webbsidor.

Hur garanteras integritetsskyddet?

Liksom andra patientuppgifter hanteras registeruppgifterna samt personuppgifterna i samband med proverna enligt kriterier för hög datasekretess.

Proverna kodas skilt för varje forskningsprojekt, d.v.s. biobankens kodnummer upplåts inte till utomstående parter utan provet och uppgifterna i samband med det får ett nytt kodnummer i varje forskningsprojekt. På detta sätt kan endast biobank en koppla ihop uppgifterna som samlas om provet.

På vem tas prover?

Målet är att prover för forskning kunde tas på alla patienter med någon hematologisk sjukdom.

Hur tas och hanteras proverna?

Blod- och benmärgsprover tas på patienter under olika stadier av sjukdomen (t.ex. vid fastställande av diagnos, remission och återfall). I samband med den första provtagningen tas också två små hudbiopsier. Prover som behövs för diagnostik och behandling tas alltid i första hand och först i andra hand tas prover för biobanken.

Proverna tas enligt biobankens anvisningar och skickas till Blodtjänst för vidare hantering. Blodtjänst följer ett kvalitetskontrollerat system för hantering av prover. Detta som omfattar validerade transporter från sjukhusen. Proverna processas av Blodtjänst innan de levereras till FIMM för förvaring. Proverna förvaras i kryofrysar i gasfasen av flytande kväve.

Hur informeras provgivarna?

Innan prover tas, går sjukskötaren, prövningsskötaren eller läkaren igenom informationen och samtyckesblanketterna för provgivare med patienten och svarar på alla eventuella frågor.

Informationen för provgivare har redan i förväg skickats till patienten tillsammans med tidsbeställningsbrevet. Personen som går igenom informationen mottar det undertecknade samtycket. Prover och uppgifter insamlas endast från patienter som har samtyckt till detta.

Kan man senare förbjuda användningen av provet?

Om patienten så önskar kan hon eller han återta sitt samtycke i ett senare skede av projektet. Då används personens registeruppgifter och prover inte längre för ny forskning. Prover som redan upplåtits till forskningsprojekt spåras inte.